UC: Factoring ökar behovet av risk management

Factoring har under 2000-talet blivit allt vanligare i Sverige mycket tack vare den ökande e-handeln som innebär att ett stort antal e-handlare dyker upp som inte har administrativ vilja eller kraft att sköta fakturahantering och risk management.

Factoring innehåller alltid tre parter:

  • Factoringbolaget, d.v.s. fakturaköparen, som köper eller belånar fakturor.
  • Fakturasäljaren, d.v.s. företaget som vill ha snabba likvida medel och säljer eller intecknar fakturor till factoringbolaget.
  • Gäldenären, fakturasäljarens kund, är den som är betalningsskyldig på fakturan.

Det finns många olika typer av factoring. Huvudgrupperna är fakturaköp respektive fakturabelåning:

  • Fakturaköp. Factoringbolaget köper en eller flera fakturor av fakturasäljaren. Detta kan vara med eller utan regressrätt. Är det med regressrätt så kan factoringbolaget kräva fakturasäljaren på de fakturor som inte blir betalda av gäldenären, annars är det factoringbolaget som tar över risken ifall gäldenären inte betalar fakturan.
  • Fakturabelåning. Factoringbolaget belånar fakturasäljarens fakturor till en viss belåningsgrad. Risken gentemot gäldenären ligger dock fortfarande på fakturasäljaren. 

Eftersom det är tre parter involverade i factoringlösningar så blir riskberäkningarna extra komplicerade och det ställer höga krav på att det finns bra risk management-funktioner i factoringbolagen. Med två motparter att hålla reda på är det viktigt att man kan beräkna risken både på gäldenären och fakturasäljaren. Detta innebär att risken för varje faktura är en kombination av risken på gäldenären och risken på fakturasäljaren samt att dessa risker kan vara beroende av varandra.

 

Den mest självklara risken är den på gäldenären och det är också den risken som factoringbolagen vanligtvis har bäst koll på i dagsläget. Man måste ha ett bra mått på sannolikheten att gäldenären inte ska kunna eller vilja betala fakturan i de fall man har köpt en faktura utan regressrätt. Men man måste också ha en bra riskberäkning på fakturasäljarna. För dessa företag måste man beräkna sannolikheten för att fakturasäljaren inte kan betala de fakturor som man har regressrätt på eller har belånat. Detta kan man beräkna med t ex riskprognoser från kreditupplysningsföretag eller egna prognoser om man har intern data på företagen. Det kan också vara så att fakturasäljaren är bedräglig, varor kanske inte levereras till gäldenären eller så kan det vara rena bluffakturor eller bluffbolag. Dessa risker är mycket svårare att beräkna och det kräver en noggrann manuell analys av säljarföretagen från factoringbolagets sida. 
Sannolikheten för att gäldenären inte kommer att betala fakturan ska alltid tas fram. Man kan initialt göra detta genom att använda sig av kreditupplysningsföretagens riskprognoser men förslagsvis kombinerar man denna information med den information man har internt om gäldenärerna. Tidigare intern betalningshistorik på gäldenären brukar vara extremt viktig information när det gäller att prognostisera hur denne kommer att sköta sina fakturor i framtiden. Genom att ta in denna information så kommer man att förbättra sin bedömning av risken på varje faktura.  

Även prissättningen gentemot fakturasäljaren bör göras genom att statistiskt väga ihop risken på fakturorna mot intjäningen. Prissättningsberäkningar fungerar både vid styckvisa köp av fakturor samt vid köp av hela stockar då man behöver göra en värdering av stocken. Om man har en bra estimering på risken på fakturan/fakturorna tillsammans med information om hur mycket man i genomsnitt förlorar på en faktura som inte betalas av gäldenären (så kallad Loss Given Default) samt hur mycket man tjänar på en faktura som betalas av gäldenären så kan man ganska exakt beräkna vad priset bör vara på en faktura för att det ska bli ett nollsummespel. Sedan gäller det förstås att lägga till de marginaler man vill ha för att få den löpande verksamheten att gå ihop samt generera den vinst som aktieägarna kräver. Även fakturasäljaren bör vara intresserad av att beräkna denna ekvation eftersom man annars ligger i underläge i prisförhandlingarna med factoringbolaget. Som i så många andra områden här i världen så gäller regeln att den med mest kunskap vinner.  
Limitsättning görs vanligtvis på varje gäldenär av factoringbolaget. Detta görs då man inte vill att en gäldenär ska ha allt för stor total exponering på de fakturor man har, en gäldenär kan exempelvis ha flera fakturor hos olika fakturasäljare. Även dessa limiter kan beräknas med statistiska metoder. Genom att kombinera gäldenärens risk, inkomst och skuldsättning kan man beräkna hur stor limit en gäldenär borde klara av utan att få betalningsproblem.
Fakturahantering innebär också att man måste ha en kravhantering för de gäldenärer som inte kan sköta sina betalningar. För kravhantering kan man lämpligen använda statistiska metoder för att bestämma när och hur olika krav ska skickas ut för att öka återvinningar utan att dra på sig för höga kostnader.

 
En stark rekommendation är att man så snabbt som möjligt börjar att samla information/data på de ärenden som behandlas, både hos factoringbolag och fakturasäljare. Med intern information kan man snabba upp köpprocesserna, vilket är ett måste inom framförallt e-handeln. Om man inte har möjligheter att sätta upp databaser över historiska transaktioner internt så kan man låta en extern leverantör sköta om databaserna. Man kan över tid bygga upp databaser för att mer precist kunna beräkna t ex risk, limitsättning och prissättning. Över tid kan man då bygga upp en intern kunskap om sina motparter som tillsammans med extern information från kreditupplysningsföretag möjliggör bättre beräkningar. Det är också ytterst viktigt att följa upp de beräkningar man gör för att se att de stämmer med utfallet i verkligheten.

När man har samlat in en del egen data kan man börja göra kontroller på respektive fakturasäljare. Skiljer sig den förväntade risken på gäldenärerna från den faktiskt observerade risken för en fakturasäljare, exempelvis om det är många fler obetalda fakturor hos säljaren än vad man uppskattar utifrån den externa informationen, så kan man även justera riskberäkningen efter detta. Skillnaderna kan bero på att gäldenärer är olika benägna att betala olika typer av skulder men det kan också bero på hur fakturasäljaren har kreditbedömt gäldenären. Har en bra kreditbedömning gjorts redan av fakturasäljaren så är det troligt att den observerade risken är lägre än förväntat. Man bör vidare jämföra gäldenärernas risk mellan olika fakturasäljare. Efter sådana kontroller kan man sedan välja om man vill avbryta samarbeten med vissa fakturasäljare eller ändra prissättningen mot dem. 
Sammanfattningsvis så har den ökande factoringverksamheten i Sverige en viktig roll att fylla. Det ställer dock ökade krav på kontrollen av de olika risker som uppstår mellan de tre parterna och man bör inte underskatta värdet av att ha kontroll på riskerna i verksamheten samt använda den ökade kunskapen om riskerna för att förbättra hela affären från ax till limpa.

 

Patrik Schéele

Patrik Schéele arbetar på UC Affärsoptimering och om ni vill veta mer om hur man kan kontrollera och optimera sina risker så kan ni kontakta honom på patrik.scheele@uc.se

Länk:https://www.uc.se/foretag/tjanster/tjanst/analys/risk-management/factoring.html